Gdansk - Lautakoski, en resa på 300 mil genom norra Europa.

Under sommaren 2006 genomförde jag, Nicklas Lautakosk,i tillsammans med min vän Christoffer Vargas en upplevelserik resa på cykel genom de fyra nya EU-länderna Polen, Litauen, Lettland och Estland samt genom Ryssland och Finland.

Bakgrunden till denna resa låg främst i vårt intresse av de fyra nya EU-länderna som inträdde i Unionen våren 2004. Vi kände att vi inte visste särskilt mycket om dessa länder som bara ligger på andra sidan Östersjön. I ärlighetens namn var våra föreställningar om dessa länder till viss del fyllda av fördomar om fattigdom, kriminalitet och prostitution. Vi ville uppleva dessa länders kultur och lära känna befolkningen för att kunna skapa en egen bild fri från fördomar. Samtidigt ville vi kombinera detta med vårt intresse för cykling. Vi bestämde oss för att börja resan i Gdansk som har bra flygförbindelser med Sverige. Därefter skulle vi cykla genom östra Polen till Vilnius Litauens huvudstad. Efter Litauen in i Lettland och Riga för att sedan trampa vidare in i Estland, Ryssland och den forna huvudstaden S.t Petersburg. Till sist skulle resan gå genom ett land vi kände att vi hade betydligt större koll på, Finland för att avslutas i Norrbotten i den lilla byn Lautakoski där jag, Nicklas, har mina rötter och släktingar. Innan resan kontaktade vi flera personer bosatta i de städer vi skulle passera genom via ett community, Hospitalityclub ( www.hospitalityclub.org ), som hjälper resenärer att hitta vänner, sovplats och annat i de länder man färdas genom. Allt helt gratis, men det bästa är att man får uppleva landets kultur på nära håll.

Den 24 juni var det då dags. Tidigt på morgonen kom Christoffer hem till mig, vi åt frukost tillsammans och fick sedan skjuts av min pappa till Skavsta flygplats utanför Nyköping. Fyllda av förväntan och ett litet uns av nervositet väntade vi på att få gå ombord. Kl 12:05 avgick planet och efter redan en timma och 5 minuter hade vi landat. Förvånansvärt snabbt

gick det. På flygplatsen i Gdansk fick vi skruva ihop cyklarna som vi innan avfärd hade varit tvungna att montera ner. Efter lite skruvande var vi äntligen ute på vägen. Vårt första intryck av Polen var väl sisådär, vi cyklade genom ett par nergångna förorter in mot centrum. Väl inne i centrum cyklade vi snabbt mot gamla stan som var en betydigt fräschare del av Gdansk. Gdansk är en stad med stark historisk anknytning till Tyskland och det märktes bland annat på arkitekturen i staden. Efter att ha inspekterat staden ett tag begav vi oss vidare och tog efter några timmar in på ett litet motell längs med vägen. Det var en bra och upplevelserik första dag fylld av intryck så vi kände att vi inte skulle ha några problem alls att somna.

Under de följande dagarna cyklade vi österut i Polen och fick uppleva Polens vackra natur och dess kultur. I staden Elblag sov vi hos några personer i vår egen ålder, just dagen vi var där firade de "stadens dag" och hade massa uppträdanden och andra aktiviteter. Vilken tajming! I Bartoszyce hälsade vi på två äldre kvinnor som bjöd oss på god traditionell polsk mat.

Vi blev så mätta att vi var nära på att explodera med gott var det. Dock kunde de inte prata engelska men vi kunde kommunicera med varandra ändå.

Jag upplevde Polen som ett land ganska olikt Sverige. Polen är ett land där religionen verkar ha en större betydelse än här, överallt fanns stora kors uppsatta längs vägkanten och på söndagarna såg kyrkorna ut att vara fulla av både gamla och unga.

Efter Polen äntrade vi Baltikum med Litauen som första land. Där besökte vi huvudstaden Vilnius och sov hos en trevlig kille, Ramunas, som studerade psykologi. Han bjöd in oss till ett så kallat "Critical Mass Ride", vilket innebar att mellan 400-500 personer cyklade runt i Vilnius centrala områden för att protestera mot de icke-existerande cykelvägarna.

Snacka om ett bra sätt att uppleva en ny stad! Efter en natt i Vilnius väntade några dagars cyklande på den litauiska landsbygden. Det fascinerande med att resa i länder som Litauen är kontrasten mellan gammalt och nytt. Sida vid sida med bönder som arbetar med häst och vagn ligger moderna europeiska lågpriskedjor.

Avverkningen av länder gick i snabb takt och snart hade vi besökt Lettland och Riga, där Christoffer tatuerade sig. Vi hann även med att besöka flera gamla slott som har anor kvar ända sedan "Den gamla goda svensktiden" som letterna kallar tiden då Lettland låg under svenskt styre, d.v.s. under 1600-talet. "När Lettland var svenskt byggdes här skolor, när Lettland var Polskt byggdes här kyrkor", som en person yttrade sig.

I den lilla staden Narva i Estland, vid gränsen till Ryssland, stannade vi hos några ryssar i några dagar, och det är en av de upplevelser som jag kommer att minnas mest av allt på denna resa. Dels på grund av det historiska värde denna stad har då den för alltid i svensk militärhistoria kommer att förknippas med slaget vid Narva, då Karl XII segrade över ryssarna. Jag tycker att det var otroligt att fascinerande att få blicka ut över den fästning där slaget delvis utkämpades. Dels kommer jag också att minnas Narva på grund av den otroliga gästfrihet vi möttes av från dem som vi stannade hos. Vi fick uppleva rysk kultur på nära håll då den är som allra bäst. Av allt vi var med om kan nämnas som höjdpunkt den kväll då vi hade grillfest och åt rysk mat, drack vodka ( lite väl mycket faktiskt ) och satt och diskuterade om gamla tider. En nämnvärd skillnad som märktes mellan "urbefolkningen", letter, litauer, ester, och bland de ryssar som bor i Baltikum är synen på Sovjetunionen. Den uppfattning vi fick var att urbefolkningen avskydde Sovjetunionen medan ryssarna snarare pratade gott om Sovjetunionen med nostalgi i blicken.

Andra nämnvärda platser vi besökte under resan var S.t Petersburg där vinterpalatset var ett givet besök och ett dopp i Neva-floden i centrala staden också var en minnesvärd händelse. I Finland var vi på den berömda jazz-festivalen i Pori samt besökte kommunen Närpes, känd för sin otroligt svårförstådda dialekt av finlandssvenskan.

Efter 300 mil på cykel var vi dock framme i den lilla byn Lautakoski efter 5 veckors enträget cyklande, stolta, glada och många erfarenheter rikare. Jag kan konstatera att många av mina fördomar är borta, under resan upplevde vi inget problem alls förutom en punktering, två trasiga ekrar och en trasig pedal.

Nicklas Lautakoski