Blogg
Anlita Nicklas som inspirations-föreläsare!
Vill du inspirera er personal på er nästa konferens eller kick-off?
Låt Nicklas Lautakoski komma och inspirera era medarbetare att begå stordåd och prestera till max!
”Nicklas föreläsning väckte många tankar hos alla. Vi kände att allt går bara man vill och att inställningen till det man gör är det viktigaste av allt”.
-Catharina Engvall, ICA Sverige AB
Nicklas Lautakoski är äventyraren som under de gångna åren bland annat cyklat från Sverige till Kina, åkt motorcykel till Sydafrika och längs med vägen bestigit det högsta berget i varje land han passerade. Med sina medryckade föreläsningar inspirerar han näringslivet att nå sina högt ställda mål!
"Att höra Nicklas berätta om sina erfarenheter var en rolig och nyttig upplevelse. Nicklas har en inställning och en fighting spirit som är oerhört inspirerande för företag att ta del av. Både jag och min personal fick en kick framåt."
-Andreas Hollsten, Fastighetsbyrån
Under föredraget berättar Nicklas med sin inspirerande och händelserika bakgrund om de projekt han lyckats genomföra. Med en bakgrund inom IT-branschen drar Nicklas paralleller mellan hans äventyr och de utmaningar man finner i näringslivet idag.
Nicklas föreläser bland annat kring dessa teman:
· Att sätta ambitiösa mål och våga jobba hundraprocentigt mot dessa.
· Att tänka positivt i alla lägen för att nå sin vision.
· Genomföra projekt i motvind.
Få mer information!
För Dig som är intresserad av att boka Nicklas för en skräddarsydd föreläsning, ta kontakt genom följande kanaler för att diskutera och få en offert:
Mail: bokning@lautakoski.se
Tele: 0709 32 28 41
Föreläsning den 7e april!
Hej!
Torsdagen den 7e april kl 18.00 håller jag en föreläsning för allmänheten om resan "Från Kap till Kap" på Duveholmnsgymnasiet i Katrineholm.
Media- och Estetprogrammen har utställningar och vi bjuder även på fika!
Välkomna!
Hemma i Sverige!
Hej hej!
Nu har vi alla kommit hem till Sverige efter över 6 månader på vägen. Det har varit tufft och kämpigt, men även lärorikt och fantastiskt roligt.
Sista veckan i Kapstaden besökte vi SOS Barnbyar som vi uppmanar alla er att stödja. Det är en fantastisk organisation och på alla de ställen vi besökt dem har vi mött undebara eldsjälar som hjälpt de barn som kommit till barnbyn.
Äntligen kom hojen fram till Kapstaden!
Fantastiska SOS Barnbyar.
Många barn får hjälp av SOS Barnbyar.
SOS Barnbyar driver ett eget dagis i byn.
Gå gärna in på SOS Barnbyars hemsida www.sos-barnbyar.se för mer info!
Nu är vi som sagt hemma och vardagen kommer väl så småningom börja flyta på. Vi tackar alla som följt oss!
Vi klarade det!
Hej!
Nu har vi äntligen kommit fram till Kapstaden efter över 6 månaders enträget kämpande på våra motorcyklar! Resan har tagit oss 32000 kilometer via 16 länder och upp på 14 berg från den nordligaste punkten i Europa, Nordkap i norra Norge, till den sydligaste punkten i Afrika, Kap Agulhas i Sydafrika, och nu slutligen till Kapstaden som vi kommer att flyga hem ifrån.
De sista två veckorna av resan blev riktigt hektiska för mig och Albin. Vi ställde alarmet på 02.30 för att få en riktig kickstart första dagen efter Kilimanjaro, och en kickstart blev det! 102 mil senare, längsta kördagen på resan, kom vi precis några mil ifrån gränsen till Malawi. Malawi var en fantastisk upplevelse! Extremt fin natur, grönt och fridfullt och knappt någon trafik alls.
Underbart vackra Malawi.
Ett uppfriskande dopp i Malawi-sjön var inte fel!
Trevliga Malawianska barn!
Med bestämda steg tog vi oss till Malawis högsta punkt, Mount Molanje, som inte var mer än en dagstur upp, för att sedan snabbt fortsätta mot Mocambique. Mocambique skiljde sig mycket från de länder vi vistats i de senaste månaderna eftersom att Mocambique till skillnad från länderna i Östafrika inte varit en brittisk koloni utan en portugisisk koloni. Intressant att allt var skrivet på Portugisiska, portugisisk mat och arkitektur. Lite nostalgiskt för mig och Albin som började våra resor tillsammans på två cyklar i Portugal för ungefär tre år sedan!
Schysst tältplats i Mocambique.
I rask takt åkte vi genom Mocambique, och efter en snabb erövring av Mocambiques högsta berg (kulle) Monte Binga kom vi ganska snart till Mocambiques huvudstad Maputo. Det var en ganska trevlig stad som ligger precis vid havet.
Snart nog kom vi in i Sydafrika och det var som att komma hem till Europa! Stort utbud, trafik med privatbilar igen, rent och snyggt överallt. Vilken kontrast! Första natten campade vi på ett av de många campingställen som ligger längs med vägarna. Andra dagen begav vi oss mot Drakensbergen, bergskedjan där Afrikas högsta berg ligger och samma dag påbörjade vi vandringen mot toppen som tog ungefär två dagar i rask takt. Uppe på toppen kändes det hur skönt som helst att veta att vi nu inte ska upp på några mer berg och att slutdestinationen Kapstaden ligger inom räckhåll.
På väg mot Drakensbergen.
Vandring i Drakensbergen.
Sista måltiden på stormköket!
På toppen!
Innan Kapstaden begav vi oss dock till den mest sydligt belägna punkten i Afrika, Kap Aghulas. Ungefär sex månader tidigare tältade vi på Nordkap och nu tänkte vi tälta på Kap Aghulas. Det gjorde vi ockå! Det blåste riktigt starkt precis som på Nordkap och trots den långa distansen emellan de båda platserna så påminde de om varandra. Det kändes helt overkligt att veta att man tagit sig så långt!
Afrikas sydigaste punkt.
Dagen efter, glada över att ha nått ända hit, tog vi oss de resterande 20 milen in till Kapstaden där vi är nu. Vi flyger hem nästa vecka och hojarna tar en liten omväg via skepp och beräknas nå Sverige om cirka en månad. Innan vi flyger hem ska vi passa på att besöka SOS Barnbyar här i Kapstaden.
Tack alla för ert stöd, tack alla sponsorer och alla som peppat oss!
FILMER NEDAN:
I Mocambique!
Hej!
Nu har vi tagit oss till Mocambique. De senaste dagarna har vi åkt 360 mil så nu ömmar kroppen av all motorcykelåkning. Vi passerade genom Malawi, och tog oss till deras högsta punkt (mer en kulle uppe på en platå) och fortsatte därefter vidare söderut mot Mocambique. I förrgår passerade vi gränsen till Mocambique och har hittills trivts som fisken i vattnet här. Trevligt folk, härligt klimat och fina landskap.
Nu kommer vi att bege oss mot Mocambiques högsta punkt (även det mer en kulle) och sedan fortsätta mot Sydafrika. Vi beräknas nå Kapstaden om någon vecka!
Internet här är så segt så ni får vänta ytterligare med bilder, antagligen tills vi når Sydafrika.
Ha det bra så länge!
Kilimanjaro bestiget!
Hej!
Så, då är det högsta berget på resan avklarat. Under den senaste veckan har vi kämpat med att bestiga det högsta berget i Afrika, vilket också är världens högsta fristående berg (ett berg som inte tillhör en bergskedja), Kilimanjaro på 5895 meters höjd.
Två dagar innan kom min pappa Jim ned till Arusha med flyget från kalla Sverige. Han antog en utmaning från mig innan resan om att bestiga Kilimanjaro tillsammans med oss. Han antog utmaningen och nu hade dagen kommit att åka ned!
Vandringen började förra måndagen och med start i tät regnskog på 1800 meters höjd förändrades vegetationen successivt allt eftersom vi gick uppåt.
Vi gick genom alla Kilimanjaros olika miljö-zoner.
Under 5 dagars tid acklimatiserade vi oss vid den höga höjden. Det gick väldigt bra och jag och Albin mådde riktigt bra eftersom vi en vecka tidigare varit uppe på Mount Kenya och den acklimatiseringen hängde fortfarande i. För pappa Jim gick det också fint, bara lite ont i huvudet.
Pappa Jim mådde förvånansvärt bra!
Regnsäsongen i Tanzania börjar snart så ständigt hängde hotet i luften om dåligt väder, men det gick faktiskt fruktansvärt bra och vädret var på topp!
Trots gråa moln kom inget regn.
Efter fem dagars vandringen kom då dagen då vi gick mot toppen. Vid midnatt började vi vandringen som tog oss 1200 höjdmeter uppåt, mot toppen som heter Uhuru Peak. Det var en tuff utmaning och tvåhundra höjdmeter innan toppen börjar Jim att hallucinera och ser syner, han tror att det är en skidlift som ska ta oss till toppen. Efter ett tag går det dock över och han är vid sina sinnens fulla bruk igen.
På toppen!
På vägen ned fick vi uppleva en fantastisk soluppgång över Kilimanjaro. Nu när detta berg har klarats av är det bara några kullar kvar att bestiga innan vi är i Kapstaden! Vi kommer att avklara de sista länderna relativt snabbt och planen är att åka genom Malawi och Mozambique för att sedan ta flyget hem till Sverige i slutet av mars.
Soluppgång över Kilimanjaro.
Företaget som hjälpte oss upp på toppen heter Pure Afro Travels och dom kan verkligen rekommenderas för dom som är intresserade av att anta utmaningen att ta sig upp för Afrikas högsta berg. Läs gärna mer om dom här: www.pure-afro.com
Ha det bra så hörs vi vidare!
Mount Kenya avklarat - Kilimanjaro nästa!
Hej!
Nicklas här!
Det var ett tag sen jag gjorde en uppdatering men nu är det dags igen. Som ni förstått har mycket hänt sen sist, Alex har kommit hem till Sverige och jag och Albin har fortsatt resan genom att bestiga Mount Kenya och sedan passera gränsen till Tanzania.
Det senaste inlägget av mig gjordes i Nairobi, och de två kommande veckorna spenderades vid den Kenyanska kusten i och omkring staden Mombasa! Jag fick trevligt sällskap av flickvännen Mathilda och Albin vilade upp sig på en camping. Efter två välbehövliga uppvilande veckor så fortsatte strapatserna.
Vi styrde direkt mot Mount Kenya som är Kenyas högsta berg med siktet inställt på den topp som heter Point Lenana. Mount Kenya har ett antal toppar och Point Lenana är faktiskt den tredje högsta toppen och inte den högsta, den högsta innebär väldigt avancerad teknisk klättring och det är lite överkurs för oss så vi fick nöja oss med Point Lenana.
Vandringen startade på 2200 m höjd.
Vandringen började på 2200 m höjd och direkt gjorde sig djurlivet påmint, mycket apor, fina fåglar, gaseller och andra djur gjorde oss sällskap längs med vandringsleden. Den första delen av vandringen till Mount Kenya som totalt tog fem dagar gick genom tät tropisk regnskog som sedan övergick i en mer bister miljö på högre höjd. Första dagen kom vi upp till 3000 meters höjd, andra dagen gick vi upp till 4300 m höjd där vi spenderade två nätter förnatt acklimatisera oss och sedan gjorde vi toppförsöket på fjärde dagen då vi gick upp halv tre på morgonen för att komma upp till toppen till solnedgången.
Tältning på höjd höjd.
Toppen var extremt vacker men oväntat riskabel! Det var hur halt som helst, rullgrus och hade vi tappat greppet hade vi störtat 200 meter ned i en glaciär under oss. När vi var tio meter från toppen fick vi ta beslutet att vi var nöjda, det var extremt riskabelt och den tredje ögsta toppen i Kenya är inte direkt värt att dö för.
Albin på väg upp. Brant och farligt!
Utsikt från toppen (nästan).
Efter det tog vi oss ned till 3000 meters höjd igen och fortsatte dagen därpå nedåt till våra hojar för att kunna fortsätta färden söderut mot Tanzania och Kilimanjaro. Denna tur fungerade också som en bra acklimatiseringstur för Kilimanjaro som vi börjar bestiga nu på måndag.
Idag lördag kommer min pappa Jim ned hit till Arusha för att göra oss sällskap till toppen. Han har under tre månaders tid tränat inför denna utmaning och det är bara att hoppas det går fina fisken!
Läs gärna mer om farsgubbens utmaning här: http://succe.info/blog/2010/11/30/kilimanjaro-pa-90-dagar/
Vi kom in i Tanzania efter en smidig gränsövergång. Tanzania är fantastiskt vackert! Med gröna "lejonkungen"-landskap och trevliga människor så har vistelsen hittills varit underbar.
Nyfikna barn vid gränsövergången.
Vackra Tanzania.
En utmaning längs med vägen var när vi kom in på en riktigt dålig lerväg. Nicklas ramlade några gånger med hojen, men det gick till slut iallafall bra.
Riktigt lerig väg efter skyfall nån dag innan.
Nicklas lyckades ramla några gånger.
Men det gick iallafall bättre än dessa lastbilar som körde fast.
Vi hoppas på att återkomma med ett nästa inlägg efter bestigningen av Kilimanjaro! Önska oss gärna lycka till i gästboken.
KLICKA HÄR FÖR ATT SE FLER BILDER
Nedan filmer:
På väg ned
Nere igen
Mästerkocken
Gör en svala
På MC Genom Afrika
Cape of good Hope!
Fortsätter på egen hand och efter att ha tittat klart på¨victoriafallen kör jag dom sista milen i Zambia för att en "färja" i det absolut enklaste laget för att överhuvud taget kunna flyta. Men kommer i alla fall över till andra sidan kanalen och befinner mig nu i Botswana.
I botswana fortsätter himlen att öppna sig ett par timmar om dagar, blir några tält nätter och många timmar på hojen.
Skulle precis till att checka in på en camping när jag hör en motorcykel på avstånd som inte låter som det ska.ett par minuter senare kommer en Jamaha Tenere av 86-års modell och av stiger ett riktigt orginal. En äldre herre i 75-års åldern med ursprung från sydafrika, efter att ha hjälpt den slitna mannen av den minst lika slitna hojen fick jag lära mig alla fula ord som finns att lära sig på engelska. Vi delade tältplats även fast han inte hade något tält(det var bara extra vikt sa han). Morgonen efter smet jag iväg tidigare och försvan i soluppgången för att fortsätta
titta på vilda djur som var längs med dom spikraka vägarna, även iblad på vägarna.
Regnig men rak väg i Botswana.
Efter flera tuffa, lärorika och mycket roliga månader i Afrika körde jag in i Sydafrika. Det var som att komma tillbaka till Europaeller så kanske Sydafrika är mer likt den Amerikanska södern.
Gränsen mellan Botswana och sydafrika!
Första kvällen började lida mot sitt slut och jag tog in på en av många campingar, hann inte ens slå upp tältet innan jag var bjuden på grillfest av tre Sydafrikaner, äntligen fick man äta god mat, grillad lammlever var en höjdare som det kommer bli mer av hemma. Slutmålet är ju i södra delen av landet så jag blåser igenom det fina landskapet utan regn på bara ett par dagar och kom ner till
Indiska oceanen, helt obeskrivliga stränder.
På väg ner i bergen mot kusten!
Åkte längs med havet i några dagar, besökte ett par vingårdar. Dagen började lida mot sitt slut och solen började att gå ner och jag var fortfarande ute på vägarna utan att veta vart jag skulle sova. Då åkte en Land Rover om mig och vinkade in mig till vägkanten. Ut ur bilen stiger en mycket Sverige vänlig man och erbjuder mig att bo i hans gästhus veckan ut. Jag blev såkalart mycket glad och tackade ja till erbjudande och blev ännu en gång överraskad av den Sydafrikanska gästfriheten.
Jag och min Honda blickar ut över några av alla vingårdar i Sydafrika.
Dagen efter tog jag mig dom sista 120 kilometrarna ut till Cape of good hope. Inte den södraste delen av Afrika med den absolut mest kända och slutet av min fem månaders resa genom Europa, Mellanöstern och Afrika. Cape of good hope var den blåsigaste platsen jag har varit på men jag kämpade mig upp till fyren som är längst ut på udden som delar dom två världshaven, Atlanten i väster och Indiska oceanen i öster. Det var en stor upplevelse att äntligen få komma hit utan att varken jag eller min Honda har råkat ut för några större missöden.
Jag var så glad att jag tyckte mig vara värd lite lyx som blev ostron och bubbel, på den härliga krogen ute på klipporna med den fina utsikten som dessvärre uteblev helt denna blåsiga dag.
Tack för mig(Alex Gustafsson) och nu kan jag bara önska Nicklas och Albin lycka till på Kilmanjaro och deras fortsatta resa ner genom Afrika.
Dagens Citat: Ingenting är omöjligt!
Dagens Fakta: Sverige är världens bästa land!
Dagens Restips: Ta med egen mat till Afrika så du inte blir besviken när du beställer ute på restaurang!
Dagens Fråga: Vad är det som går och går utan att gå sönder? Rätt svar: Honda Transalp!
Cape of good hope!
Ett par avslutande filmer..
Afrika på egen hand!
Det är idag sex dagar sedan jag (Alex) blev solo på dom Afrikanska vägarna efter att ha åkt ifrån Nicklas och Albin i Nairobi. Samma dag jag blev själv passerade jag gränsen mot Tanzania och kunde bara stå och beundra det väldiga berget kilmanjaro. Som grabbarna snart kommer att bestiga.
Regnväder runt Kilmanjaro!
Sedan har man fått känna av att man åker under regnperioden här i centrala Afrika. Det är inte något lätt svenskt sommarregn vi snackar om här, det är snarare som att ställa sig i duschen. Vägar översvämmas, alla håller sig innomhus, förutom jag då som envist tar mig framåt på dom förhållandevis bra vägarna(nästan EU standard).
Inbjuden på fika i djungeln. Hade dock lite svårt med kommunikationen!
Man lyckades endå men att rulla fram 900 km på en dag i Tanzania innan man kom in i landet Malawi. Längs vägarna står det elefanter nästan lite väl tätt och apor finns det överallt, även andra vilda djur rullar man förbi. Kan rekomendera att åka till Malawi och åka hoj. Bra asfalt, höga berg som betyder härliga kringel i krok vägar och ingen annan trafik. Tummen upp! Många av kvällarna tillbringas på nån av södra afrikas många campingar. För en vanlig tältplats med lagom mycket varmt vatten och ett ställe där man kan stilla hungern på är standard priset 5 dollar. När man har somnat i det lilla enmannna tältet så vaknar man snart upp av en ylande hygena,en bräkande åsna, den klibbiga tältduken mot ryggen eller den söta och lite fräna doften av att nattvakten har rullat sig en Joint.
Sedan blev det Zambia, även denna gränskontroll gick smidigt, bara 20 minuter och 60 dollar fattigare! Regnet och det fina landskapet förtsätter och ibland blir man tvungen att söka skydd i nån hydda där det redan trängs ett allt för stort antal människor. När man står där så tittar alla rätt så konstigt på en och man här hur det viskas ”Mezungu” Vit man på svahili.
Ett skepp kommer lastat med bananer i Malawi.
Men jag kommer iallafall ner till den gamla staden Livingstone. Där ett av värdens största vattenfall ligger, Victoria fallen! Det blev som vanligt en snabb titt och några måste kort innan jag drog vidare till bron som leder till Zimbabwe och är 130 meter hög. Sprang på två danska damer där som skulle hoppa bangy jump, så som svensk så var det ju bara att visa att man kan. Var bara att hoppa! Kan rekomendera alla soffliggare där hemma att prova, man får igång pumpen en hel del och adrenalinet sprutar. Ses snart i Kap Staden!
Victoriafallen.
Ett urval hur man har det i vardagen!
Uppdatering med filmer!
Hej!
Nu har Alex åkt mot Kapstaden! Vi önskar honom lycka till!
Jag och Albin åker vidare i hans fotspår om några veckor.
Nedan lite filmer från Albins tur mot Nairobi och sen från Alex avfärd i morse.
Förtydligande!
Hej!
Efter en artikel i KatrineholmsKuriren igår har vissa missförståttt vad som kommer att ske framöver för oss, så vi tänkte förtydliga lite.
Alexander kommer att fortsätta mot Kapstaden själv, utan sällskap, idag fredag och beräknas vara framme i Kapstaden början av februari. P.g.a jobbskäl måste han vara hemma i Sverige i mitten av februari och har beslutat att åka direkt i snabbare takt än planerat ned till Sydafrika.
Nicklas och Albin stannar kvar i Kenya cirka två veckor till, bestiger därefter Mount Kenya och Kilimanjaro och fortsätter ned mot Kapstaden på sina hojar och bestiger de resterande bergen innan de kommer till Kapstaden i början/mitten av mars.
Ingen avbryter således resan!
Ha det bra!
